Redan de katolska kungarna Ferdinand och Isabella
måste under steneken svära att respektera de gamla baskiska
rättigheterna, med 2,7 miljoner invånare – talar ca 700
000 människor baskernas språk.
(die deutsche Version folgt, wenn ich sie finde)
Översättning och teckning: Einar Schlereth
Einar Schlereth
Ännu tror jag inte att man låtit baskerna komma från månen eller mars, men annars från alla världens hörn. Så har man upptäckt förment språkligt släktskap med de semitiska, arabiska, persiska, kaldeiska, grekiska, ural-altaiska språken, med inuit- och indianspråken och med sanskrit. Slutligen har en prins Bonaparte även upptäckt ett släktskap till det finska språket. Och man har räknat baskerna som tillhörande undervärlden. I den fromma pilgrimsguiden till Santiago de Compostela som tillskrivs påven Calixt kan vi läsa:
"Det är ett barbariskt folk som skiljer sig i seder och väsen från alla folk; det är fullt av ondska, av svart färg, oansenligt, nedrigt, trolöst och korrupt, vällustigt, alkoholiserat, erfaret i våldsamheter, oförskräckt och vildsint, lögnaktigt och grälsjukt, kort och gott odugligt till någonting av det goda men mottagligt för laster och synder. Navarreserna plägar driva otukt med sitt fä; man säger att en navarres sätter lås för ändan på sin häst eller mulåsna så att ingen annan än han själv får tillgång till den. Han kysser också vällustigt kvinnors och mulåsnors könsorgan.”
Det här uppbyggliga verket uppstod på elvahundratalet och på den tiden var baskerna, åtminstone i avlägsna områden, fortfarande hedningar, och hedningar fick alltid sådana epitet från de kristna av alla slag och behandlades därefter. Såtillvida är den här texten inte någonting särskilt. Men genom sin djupa tro och sitt helgon Ignazio de Loyola har baskerna mer än väl tvättat bort skamfläcken av sin sena omvändelse. Det måste dock sägas att det lägre prästerskapet i tider av förtryck, liksom det i Polen, alltid stod på folkets sida. För övrigt omtalas redan i Codex Calixtinus rykten att baskerna härstammar från skottarna."
